FOR WHATEVER WE LOSE (LIKE A YOU OR A ME) IT'S ALWAYS OURSELVES WE FIND IN THE SEA...

Det där med en lugn helg gick faktiskt inget vidare alls.. Åt en mysig lunch med Malin, strosade lite och gick hem och bytte om och tog ett glas vitt på balkongen.. Helgen började bra! Sen möttes vi upp och begav oss till hamnkrogen, beställde in öl och cider. Sedan vars ett glas vin. Sen en flaska rosé. Sen var det kört! Började prata om hur längesedan vi var på Tivoli, hur längesen det var vi var ute tillsammans och rätt var det var så stog vi och svängde om på Cardinals dansgolv. Och ingen vet fortfarande hur det gick till, men roligt hade vi!

Tack vare utgången så kom jag helt och hållet fel på den här helgen. Hela lördagen var jag stensäker på att det var söndag, och igår blev med andra ord en dag som inte ens existerade i min kalender. Så vad gör man då? Joo, då åker man ut och tuggar tacos med sin underbara familj! Igår åkte också min älskade fruga Mia hem till sitt Sthlm igen. Känns märkligt att hon inte ska vara hemma mer nu när hon vart hemma så länge, man har vant sig vid att ha henne runt omkring (men mest här, haha). Men vi hann med en snabb frukost hemma hos familjen innan hon begav sig, lika sorgligt varje gång!

Kommer bli ännu en busy vecka, eller ja, månad skulle jag nog vilja säga. jobb från idag till torsdag, läkarundersökning på fredagmorgon, sen direkt upp till göteborg och träffa min fantastiska faster! Lördagen bjuder på "inflyttningsfest" (blir en nykter sådan), söndag och måndag blir jobb innan det är dags för 2 dagar kurs i Sthlm. Sen hem för en vecka jobb blandat med ledighet och sen om allt går som det ska nu så blir det SEMESTER =)



Det blev nog allt för idag....



ARRIVEDERCI!!!

Sitter och dricker mitt kaffe och lyssnar på Familjen. Idag är jag sådär superfamiljekär, saknar min syster, fast att hon bara är en halvtimme bort, saknar att vara liten och leka med "playmo" med min lillebror och äta glass i trädgården. Jag saknar enkelheten, när vår familj var okomplicerad och bodde i ett hus på en barnvänlig gata. Jag saknar pirret i magen på julafton, tjaffset om fjärrkontrollen med Eric varenda morgon fast att vi ändå ville se samma program. Jag saknar samhörigheten i att bo tillsammans och vilja flytta hemifrån. Att kunna knacka på Amandas dörr och slänga sig på hennes säng fast hon vill vara ifred och vara en jobbig storasyster. Nätter av småprat och världsproblem med bror om han har det jobbigt. Jag saknar verkligen allt det där fast att jag har det kvar, det är bara inte lika lättillgängligt längre.. Ni är allt jag behöver, och lite till <3









Har ännu en ledig helg på schemat och den här har jag bestämt mig för att ägna till mys, mys och lite mer mys. Inga klackar i taket här inte. Bara kvalitetstid. Ska ner och möta Malin i stan om några timmar för en sen lunch och lite strosande sen ikväll blir det ett glas vin och småprat på stan. När jag ändå är igång med allt saknande så måste jag säga att jag saknar min Malin också. En gång i tiden så satt vi ihop som ler och långhalm. Tog man den ena, fick man den andra på köpet. Våra föräldrar hade plötsligt inte 3 barn i familjen utan 4. Så ibland kan det kännas lite konstigt att berätta om allt som händer för henne, för en gång i tiden var hon alltid där när det hände. Men så är det såklart att bli vuxen, det hör till, men just idag är jag nog lite extra saknig och barnslig på allt jag hade 10 år tillbaka. Kanske en 23 års kris?

ARRIVEDERCI!!

Busy vecka med massor av skoj, det är precis vad det har varit!

Måndagen inleddes som ni vet med en utgång på Sweas måndasklubb och herregud vad kul vi hade! Dansade så långt fötterna bar oss innan vi tillslut somnade gott hemma i min lilla lya.

Dagen efter fick vi såklart vad vi förtjänade, men attans vad mysigt vi hade! Låg och gjorde absolut ingenting hela dagen, bara mös, tittade på film och åt en faslig massa. Precis så som det ska vara!

För er som inte visste så fyllde jag hela 23 år i Söndags. Börjar faktiskt få åldersnojja. NEJ, jag tycker inte att 23 är gammalt, men jag har börjat inse att livet går förbannat fort och att man inte är ett barn längre. Nästa gång jag blinkar är jag 30. Sist jag blinkade var jag 16. Och när jag är 30 så vill jag känna att jag är på väg någonstans, kanske är mitt i byggandet av familj, har en fantastisk man och kanske till och med renoverar huset? Men det är dags att börja tänka på att bygga grunden till allt som komma skall, att fundera på vart man vill komma med livet och inse att man ska vara en såkallad vuxen.


Med 23 års dagen kommer såklart födelsedagsfirande, vilken underbar kväll det var i Lördags! Blev lite mat och fest med tjejerna här hemma först innan det bar av ut i vimlet på stan. Är så tacksam över att jag är så lyckligt lottad att jag har alla dessa underbara människor i mitt liv!


TACKAR ÖDMJUKAST FÖR DEN FANTASTISKA UPPVAKTNINGEN!!





Födelsedagssång!




Resten av bilderna finns SÅKLART på facebook =)



Söndagen spenderades hemma hos mamma med min underbara familj, hemmabakad pizza, ännu mer presenter och tonvis med mys. Begav oss upp på vinden och rensade ut lite ur mina gamla lådor sen jag bodde hemma hos mamma och det bjöd på många skratt! Herregud vilka intriger, dilemman och kärleksdraman vi hade och nu i efterhand så var allt detta egentligen en flugskit i rymden, men då var det verkligen dagens högst allvarliga problem! Påminn mig om att jag aldrig ska slänga en dagbok i hela mitt liv =)


Och så vidare till nästa punkt på dagsordningen. Har fått en veckas ledigt på septemberschemat och det är ett alldeles ypperligt läge att åka iväg någonstans! Lågsäsong och lugn och ro, precis som det ska vara på en semester. Så är frågan; Turkiet, Mallorca, Kreta eller Rhodos? Och om inte jag kan övertala min käre far att följa med för lite kvalitetstid, någon som vill följa med? Verkar nämligen som att alla förutom jag har det busy, busy i september.. Vågar man åka ensam som tjej? För jag vill bara BORT en vecka! Tips och förlag tages gärna emot, allt är välkommet! Och är det nån som har förslög på bra hotell runt Split, Kroatien så pay it forward!



ARRIVEDERCI!!!

Hej igen mina nära och kära läsare!

Denna gången får jag skylla mitt urusla bloggande på att min bättre hälft, Mia, är hemma på besök från Sthlm. Så det har mest varit två snören på ett mysmarathon veckan som gått, jag har tagit igen mig från min sjukhusvistelse och Mia har haft semester. Jag fyller ju år snart (22/8) så i Fredags så åkte jag och Mia upp på berget och red Islandshäst 1,5 h, gud vad vi njöt! Och det blev min underbara present från min fru! Har man inte saknat hästarna förr så gjorde man det nu, både jag och M var halvt förstörda när vi stod i våra ridkläder och insåg hur länge det var sen sist.

Ikväll så blir det såklart Måndagsklubben och gunga båt som gäller! Är ju frisk och kry nu och det är sista måndagen för sommaren ikväll så man får passa på! Men ska nog ta det lugnt med drickandet iaf, man behöver inte utmana ödet i onödan och det blir gott om fest på Lördag ändå..



Har hört att det är en och annan som har problem att komma in på den lösenskyddade bloggen, vore gulligt om ni som har strul med det skriver en liten kommentar så jag kan ta rätt på vart problemet ligger? För skvaller är ju inget kul om ingen får höra det ;)



För er som inte vet så är min kära lillasyster blivande stjärnfotograf, (än så länge duktig men helt okänd, men får jag bestämma så blir hon världsbäst), så i Torsdags när jag och M begav oss hem till mamma på middag så passade vi på att kidnappa syster ner till stranden för att ta lite bilder på Mia till lite allt möjligt. Och jag fick bli allt i allo assistent! Jag såg verkligen ut som ett tvärfreak, i M's för små klackskor (hon hade mina gummistövlar), leggings och bara fulmjukisar, Mias hatt på sniskan, skor i handen, allas väskor runt halsen och ett illgrönt paraply. Ture turist på playan säger jag bara, ni kan ju själva se, denna bjuder jag på!













Snyggare har jag nog aaaaldrig varit!!!!




Nu kommer tjejerna vilken minut som helst för lite skvaller och kaffe, älskade Michaela är hemma och svänger innan hon beger sig tillbaka till Norge. Got to go!!



ARRIVEDERCI!!

Tydlig kommunikation med kapten Clarence Oever, styrman Roger Murdock och FE vid namn Victor.
Kan hända även den bästa =)


Roger Murdock: We have clearance Clarence.

Captain Oveur: Roger, Roger. What's our vector Victor?

Tower voice: Tower's radio clearance, over!

Captain Oveur: That's Clarence Oveur! Oveur.

Tower voice: Roger.

Roger Murdock: Huh?

Tower voice: Roger, over.

Roger Murdock: Huh?

Captain Oveur: Huh?

Jag tror jag dör av skratt!! =)

För er som inte visste det så är jag gammal hästtjej och på senaste tiden har jag saknat hästarna något helt otroligt! Framförallt min ögonsten, Nanowa. Det var verkligen kärlek vid första ögonkastet när jag såg henne första gången där nere i blentarp, det var aldrig tal om annat, hon skulle bara bli min! Och det blev hon också. Jag fick henne i födelsedagspresent av min snälla mamma som också hade förälskat sig i min kärlek (precis som alla andra som någonsin träffat henne).

Hon var verkligen speciell, något alldeles extraordinärt och vi har haft så sanslöst mycket roligt tillsammans genom åren hon och jag! Men så blev jag äldre och insåg att tiden inte alltid räckte till och likaså ekonomin. Att flytta hemifrån och hålla häst är ganska svårt att få till ett rim på, så tyvärr fick jag sälja min bästa vän, tillslut fanns det inga andra alternativ. Och ojojoj vad jag grät. Tänk er själva om ni skulle behöva sälja er själsfrände, er absolut bästa vän i hela världen?



Hur som helst så såldes hon till en helt fantastisk tjej uppe i småland som verkligen har gett henne det bästa hemmet man kan önska sig! Vidsträckta hagar, tonvis med kärlek och nya utmaningar. Och idag är dom och tävlar i allsvenskan och plockar rosetter i bannemig allt dom ställer upp i! Känns underbart att veta att hon inte kan få det bättre än vad hon har det där, att jag sålde henne till helt rätt människor. Allt har nog en mening ändå :)












Gud vad jag saknar henne <3

Som ni flesta vet så har jag ju legat inlagd på sjukhuset ett par dagar nu efter att jag kom hem från Tunisien. Började redan nere i värmen men jag trodde det skulle gå över, men ack så fel jag hade!

Satt med feber och skakade som ett asplöv hela flighten hem innan jag äntligen fick komma hem till min lägenhet, det kändes som en evighet! Men väl hemma så tyckte jag ändå att jag mådde förhållandevis bra. Ända tills jag vaknade på morgonen och vred mig av kramper i magen i en säng som var helt genomdränkt av febersvett. Mindre kul.. Och det blev bara värre och värre, tillslut kunde jag inte äta, det gjorde alldeles för ont, och inte ens vatten fick jag behålla. Och kramperna blev bara värre och värre. I Onsdags var jag knappt pratbar längre, fortfarande feber, outhärdliga kramper och framför allt var jag så utmattad att bara vara vaken var ansträngning nog. Min plan var att stanna hemma, men blev bestämt skickad till akuten av pappa och sjukrådgivningen. Och tur var väl det för väl där så var det bara att läggas in. Massor av olika läkare som skulle klämma och känna på min mage, sköterskor som skulle ta prover men mig kunde det kvitta, jag var för trött för att orka bry mig. Flyttades efter en del hummande upp på infektionsavdelningen eftersom mina värden visade på infektion och jag hade dessutom vart utomlands.


På avdelningen möter världens absolut underbaraste sjukskötersta Kaisa mig. Så ödmjuk, omtänksam, kompetent och försiktig! Hon satte ett dropp på mig och pratade med mig om lite allt möjligt, berättade lite om sig själv och frågade lite om mig och plötsligt kändes inte sjukhuset så himlans obehagligt längre. Hon stannade säkert 45 minuter innan hon lämnade mig i min lilla isolerade sal. Och en sak kan jag bara säga: DROPP IS THE SHIT!  Efter bara några timmar började jag komma tillbaka till livet igen och känna mig som en människa och inte en zombie.


I fredags runt lunch var jag äntligen så frisk att jag kunde skrivas ut och få komma hem och det har nog aldrig varit såhär skönt förr! Vet fortfarande inte riktigt vad det är som har drabbat mig, det får vi vänta in provsvaren innan vi får svar på.


Så nu vet ni i alla fall att jag inte har blivit överkörd av en buss eller nåt sånt =)


Och så vill jag verkligen säga TACK, TACK, TACK! till alla mina vänner och kollegor som har hört av sig med massor av varma tankar. Det finns inte ord för vad sånt betyder! Och tack till er som hjälpt mig med allt ditten och datten som jag inte kan göra själv, och som bara har funnits där.

JAG HAR VÄRLDENS BÄSTA VÄNNER <3










ARRIVEDERCI!!!

Dags att dra igenom min vistelse i Tunisien en snabbis då! Kom fram ganska sent på kvällen, rättare sagt kl 21 på kvällen där kära Frida hämtade mig på flygplatsen. Gud vad härligt det var att sen henne igen! Packade in oss i bilen och körde raka vägen till restaurant Le Duo där det serverades grillade gambas som var rent av himmelska! Men... på vägen blev vi stoppade av polisen (som för överigt står i varenda hörn) som vägrade släppa oss eftersom att något var fel med papperna på bilen och han vägrade också prata så man förstod. Efter många om och men fick pliten prata med Fridas agent och hela historien slutade i att vi fick muta oss ut med 20 dinarer. Jag var skitskraj...

Blev lite beach, en sjukt kul utgång, och en mysig dag i Medinan. Där är så himlans fint och vi bara gick och strosade, fikade på det stora men ack så mysiga fiket där och jag blev nästan såld för 100 kameler :) I övrigt så hann jag med att fika i det ökända området Ben Arous som är i stort sett Tunis farligaste ghetto ever. Lite skraj var man och skojar ni att man blev utstirrad eller? "puckade turist, stackars, måste ha kommit fel, jäklar vad rånad hon kommer bli"- blickarna var all over the place! Men icke, vi var helt rätt på det och det är minsann inte alla som kan säga att dom fikat i BA! (och kommit helskinnade därifrån också)

Resten av tiden spenderades åt att vara vara, umgås med varandra medans vi hade tid, vilken undebar vecka det har varit! Tack för allt kära Frida! Och tack för alla sjukt fula ord du lärt mig på arabiska hahahaha :)


Lite bilder då!

Poolen på hotell Emira


Min fina Frida!


Moi


<3


Frida är bakis och sover någonstans där i koldolmen =)


Lunch med hela ligan på beachen



Sen har säkert dom flesta av er hört att jag har legat inlagd på sjukan också, kan berätta mer om det imorgon, men nu så måste jag få lite mat i mig innan jag avlider, sen blir det filmmys!

ARRIVEDERCI!!!

Lösenordsskyddat inlägg

Tryck HÄR för att komma till inlägget! Enjoy =)