FOR WHATEVER WE LOSE (LIKE A YOU OR A ME) IT'S ALWAYS OURSELVES WE FIND IN THE SEA...

Jag var inte alls förberedd, inte det minsta redo.
Men nu är jag här, ska föreställa vuxen,
och har inte en jäkla aning om vad jag ska göra åt det.

Jag vill tillbaka till tryggheten...

Livet är en dans på rosor,
ibland trampar man på en tagg eller två.
Jag råkar nog bara ha ovanligt mycket taggar
bland mina rosor..

Plötsligt så bloggar jag några dagar i sträck, och det känns till och med bra=)

Då va det långhelg och allt är stängt, stängt, stängt. Och jag som ville köpa mig ett par nya, fräscha höga jeans. Blir utgång på Lördag efter att jag stängt på jobbet, och blev våldsamt sugen på ett par att partaja i efter att ha sett en reklam på Tv. Haha, sjukt vad lättpåverkad man är. Igår va det 90-tals fest på tivoli. Jesus vilket årtionde! minns det som igår när man hade sina buffalo och ett par jazzbrallor, stooora ringar i öronen och sprang på Bruksdisco med Mr Vain dunkande i högtalarna. Vilka tider, ung och oskyldig, ja till och med oskuld! Nu har man levt ungefär 1/4 del av sitt liv, med andra ord så har jag bara 3/4 delar kvar att påverka. En del av min historia är redan skriven, jag har fått en del stämplar i mitt pass och jag har stöpt det som formar resten av min beskärda del av livet. Deprimerande.. Men å andra sidan uppfriskande. Jag har många av mina bästa år framför mig och massor kvar att gå igenom, och det ska bli spännande! Är nyfiken på vad livets buffébord har att erbjuda mig, och vad jag kommer välja att ta för mig av..

Åter till Lördag.. Det är här man märker olikheterna mig och mia emellan =) verkligen inget negativt, men hon är väl kanske mer cardinaltypen och jag är en tivolitjej. Gillar den saliga mixen av trashigt, schlager, grunge, RnB och allt folk som hör därtill. Det är okej att se ut och vara precis hur som helst, man är lika accepterad i höga klackar som i ett par Converse. Och jag råkar vara väldigt glad för Converse=) Vilket verkligen inte funkar på Cardinal. Att gå till Cardinal i Converse skulle få mig att känna mig som en katt bland hermelinerna, och jag skulle förmodligen vara ensam om det. Men mia är en tjej, en riktig tjej, som bär upp sina klänningar med grace (lite pga hennes långa spiror kanske som jag för övrigt skulle kunna döda för att ha:P), i höga klackar, massor av bling och och ett genuint brett leende på läpparna. Ibland kanske jag önskar att jag va lite mer tjejjig, lite mer rosa och kanske en skvätt blommig. Hade kännts bra att ta på sig något, färgat i en söt pastell och till och med trivas i det. Men jag är så jäkla basic. svart, grått, vitt, om man har tur så kaaaanske lite blåa detaljer. Damn, jag är trist. Men det är nog så att jag trivs med det, det är ganska så jag ändå. Less is more..

I'M CASUAL

Du trampade så hårt på mitt hjärta att du gjorde det omöjligt
för mig att någonsin våga lita på någon annan igen..

Jag har en alldeles speciell vän, en vän som aldrig skulle ta något för givet.
Hon finns alltid där för mig, när jag är glad, när jag är ledsen, när jag behöver prata om allt det där djupa som gör ont eller om allt det där flamsiga och tramsiga som inte har någon som helst betydelse. Hon finns vid min sida när jag ska gå igenom något som känns svårt,
hon finns vid min sida när jag dansar natten lång i extas.
Och hon finns där vid min sida när jag bara är jag.

Aldrig att jag skulle behöva försöka vara något extraordinärt i hennes närhet, det räcker att bara vara avskalad och mig själv,
i hennes närhet känner jag mig extraorinär ändå.
Vi delar så mycket minnen, så mycket känslor
som vi både kan skratta och gråta till att minnas.
Och hon är en självklar del av mitt hjärtas allra innersta kammare.

Mia...
 I mitt crew är du ingen cabin attendant, du är min andrepilot.
Du hjälper mig att se till att min flight kommer säkert hem, stöttar mig i alla lägen och delar allt det fina i utsikten från mitt liv med mig. När det är turbulent är det du som finns där, kramar min hand, och får mig att förstå att allting kommer att bli bra, att jag klarar mycket mer än vad jag tror.
Och framförallt är du en stor del av det som gör den här resan så rolig och värd att minnas, med alla skratt och din blotta närvaro.

Att få ha dig som vän är en ära, du är unik och inte som någon annan..
You are my own little wing..

Detta händer inte mig. Detta är inte sant, inte alls på riktigt.
Sån tur har inte jag.
Kan det verkligen stämma att du faktiskt tycker om mig?
Det är ett under att du ser mig..
För det här känns helt jävla surrealistiskt.
Och om detta nu faktiskt är på riktigt så kan jag inte vara glad,
 för inget varar för evigt, allting kommer till ett slut.
Jag borde kanske vara glad, fylld av lycka,
men istället har jag ett stort svart hål inombords.
Borde vara i en dröm, men detta känns mer som en mardröm.
För jag förstår inte detta, det är bara för bra.
Detta kommer ta slut och jag kommer återgå till att vara tjejen med otur.

CUZ I'M THE GIRL WITHOUT A PAIR OF LUCKYJEANS