Gammal kärlek rostar aldrig..
För er som inte visste det så är jag gammal hästtjej och på senaste tiden har jag saknat hästarna något helt otroligt! Framförallt min ögonsten, Nanowa. Det var verkligen kärlek vid första ögonkastet när jag såg henne första gången där nere i blentarp, det var aldrig tal om annat, hon skulle bara bli min! Och det blev hon också. Jag fick henne i födelsedagspresent av min snälla mamma som också hade förälskat sig i min kärlek (precis som alla andra som någonsin träffat henne).
Hon var verkligen speciell, något alldeles extraordinärt och vi har haft så sanslöst mycket roligt tillsammans genom åren hon och jag! Men så blev jag äldre och insåg att tiden inte alltid räckte till och likaså ekonomin. Att flytta hemifrån och hålla häst är ganska svårt att få till ett rim på, så tyvärr fick jag sälja min bästa vän, tillslut fanns det inga andra alternativ. Och ojojoj vad jag grät. Tänk er själva om ni skulle behöva sälja er själsfrände, er absolut bästa vän i hela världen?
Hur som helst så såldes hon till en helt fantastisk tjej uppe i småland som verkligen har gett henne det bästa hemmet man kan önska sig! Vidsträckta hagar, tonvis med kärlek och nya utmaningar. Och idag är dom och tävlar i allsvenskan och plockar rosetter i bannemig allt dom ställer upp i! Känns underbart att veta att hon inte kan få det bättre än vad hon har det där, att jag sålde henne till helt rätt människor. Allt har nog en mening ändå :)
Gud vad jag saknar henne <3
