Jag gjorde upp en eld för dig och nu brinner hela skogen
Sitter och dricker mitt kaffe och lyssnar på Familjen. Idag är jag sådär superfamiljekär, saknar min syster, fast att hon bara är en halvtimme bort, saknar att vara liten och leka med "playmo" med min lillebror och äta glass i trädgården. Jag saknar enkelheten, när vår familj var okomplicerad och bodde i ett hus på en barnvänlig gata. Jag saknar pirret i magen på julafton, tjaffset om fjärrkontrollen med Eric varenda morgon fast att vi ändå ville se samma program. Jag saknar samhörigheten i att bo tillsammans och vilja flytta hemifrån. Att kunna knacka på Amandas dörr och slänga sig på hennes säng fast hon vill vara ifred och vara en jobbig storasyster. Nätter av småprat och världsproblem med bror om han har det jobbigt. Jag saknar verkligen allt det där fast att jag har det kvar, det är bara inte lika lättillgängligt längre.. Ni är allt jag behöver, och lite till <3
Har ännu en ledig helg på schemat och den här har jag bestämt mig för att ägna till mys, mys och lite mer mys. Inga klackar i taket här inte. Bara kvalitetstid. Ska ner och möta Malin i stan om några timmar för en sen lunch och lite strosande sen ikväll blir det ett glas vin och småprat på stan. När jag ändå är igång med allt saknande så måste jag säga att jag saknar min Malin också. En gång i tiden så satt vi ihop som ler och långhalm. Tog man den ena, fick man den andra på köpet. Våra föräldrar hade plötsligt inte 3 barn i familjen utan 4. Så ibland kan det kännas lite konstigt att berätta om allt som händer för henne, för en gång i tiden var hon alltid där när det hände. Men så är det såklart att bli vuxen, det hör till, men just idag är jag nog lite extra saknig och barnslig på allt jag hade 10 år tillbaka. Kanske en 23 års kris?
ARRIVEDERCI!!
