All good things must come to an end.
Det är en märklig känsla i magen här i Marocko. Nope.. Ingen magsjuka :) Men en efter en åker hem och säsongen här håller på att avvecklas. I Tisdags åkte Janvi hem och idag är det Louise. Om en vecka är det först João och sen jag. Jag är sist, sen är det slut på det roliga här. Det känns jättemärkligt att vara här helt plötsligt, för mentalt så har jag redan satt mig på flyget hem. Mentalt så planerar jag hur veckan hemma ska se ut, vad jag behöver packa om för nästa resa och hur jag ska hinna med allt hemma emellan. Så min kropp är här, men huvudet är någonstans mitt emellan. Jag kan inte förstå hur denna trippen kan ha gått så fort, det känns som att det inte var längesen jag kom. Men det var ju faktiskt 2.5 månad sen. Men som med allt annat så måste allt komma till ett slut. Hur som helst så kommer jag ta med mig så mycket minnen här ifrån när jag slår ihop väskan och allihopa kommer att få mig att le, minst en gång var. Det kommer att vara så värt det.
