A smooth scene never made a skilled sailor.
Idag saknar jag min lillasyster jätte, jättemycket. Coldplay har gått på högsta volym hela morgonen och jag har sån där kramabstinens. Jag saknar det där tramset som är sådär tramsigt som det bara kan bli när det är vi två och ingen annan runt omkring, när vi skrattar så vi kiknar, gråter och får ont i magen. Min andra halva, min lilla skrutt.
Klockan ringde tidigt imorse, klockan 6.15 redan, för att hoppa i våtdräkten och ge sig ut i vattnet. Det var bara jag och Louise och byn var alldeles stilla. Hur mysigt som helst. Idag var debuten på pointbreak för mig och jag är så himla nöjd med att jag vågade paddla ut där, utan någon instruktör eller João som var med och kunde fiska upp mig. För andra kanske det är en skitsak, men för mig var det verkligen ett stort steg, dels för att det var lite annorlunda (och mer) paddling än vad jag är van vid, dels för att det är djupare än vad jag brukar sitta (och våga) och dessutom större vågor än vad jag brukar surfa. Det ska dock sägas att jag inte tog en enda våg, jag paddlade inte ens på någon, men jag är mer än nöjd med att jag paddlade ut i lineupen och satt där, även om jag bara tittade. Och nästa gång kanske jag tar en våg. Men för nu räcker detta bra, jag vågade, och det är det som räknas..
