En gammal kär vän
Har funderat länge, ända sen i höstas, på att börja blogga igen. Velat lite fram och tillbaka, inte för att det är något livsavgörande precis, men denna bloggen påminner också om så mycket gammalt. Men så fick jag frågan här om dagen: "Har du kvar bloggen?". Hmm... Ja, jag har ju det. Och jag saknar den faktiskt då och då. Det är nästan som en gammal kär vän som man liksom aldrig riktigt tar tag i att ringa för att det på något sätt blivit alldeles för länge sen man pratade sist, och på så vis alldeles för mycket att prata om på en gång. Först så tänkte jag arkivera allt det gamla, men insåg ganska snabbt att det inte gick. Sen tänkte jag radera alltihop, börja på ny fräsch kula i en tom blogg. Men sen så insåg jag att det spelar ingen roll hur många "radera" knappar jag trycker på, allt det där gamla är ändå en del av mig så då kan det lika gärna bli kvar.
Så där står vi nu, jag hör den gamla vännens andetag på andra sidan linjen efter ett trevande "Hej", och jag funderar på vad jag ska börja med att berätta.
Det har ju hänt så mycket sen sist...
