Sorg i hjärtat, tårar som rinner och en klump i magen..
Det är med sorg i hjärtat jag säger att jag tänker på vår älskade C. Hennes kropp utkämpar en kamp i livets slutskede idag, en fight som redan är vunnen, men jag vet att hon slåss ändå.
Jag har nog inte riktigt förstått hur illa däran hon varit under året som gått, eller kanske är det så att jag har förnekat det för att få situationen att kännas enklare? Det har kännts som om det varit på låtsas, att det är väl klart att hon blir bra igen? För C är en kvinna med stake, livslust och kämparglöd. Hon är inte en sån man ger sig på ostraffat och utan att få en omgång tillbaka. Och jag trodde verkligen hon skulle ta sig igenom det här. Hon är ju min undebara "styvmamma"..
Det var egentligen inte förän jag satt på tåget efter att jag och Mia skildes åt på Arlanda idag som jag förstod att detta faktiskt är på riktigt, this is it. Och då kom tårarna. Stilla, våta och accepterande tårar. För det finns inget annat att göra än att acceptera att situationen är som den är, att gud är på väg att stjäla ännu en vacker ängel från jordalivet. Men det är allt annat än rättvist, inte när hon vill vara kvar och det finns så många andra som önskar sig bort härifrån.
Så idag tycker jag att vi alla berättar en gång extra för våra nära och kära hur mycket vi älskar dem, att vi uppskattar livet lite mer än vanligt och verkligen glädjs över allt vackert vi har i våra liv. För innan man vet ordet av så kan det vara borta, utan förvarning och helt oförtjänt. Och mina tankar går även till M, hennes vackra dotter som kämpat med sin mamma genom allt.
<3<3<3
