Hon flyger med sina egna vingar nu...
Då var den här, den sorgliga dagen då han där uppe stal våran älskade styvmamma, vår ängel som han ville ha för sig själv. Tårarna blandas med skratt var gång jag tänker på alla minnen vi har med henne, det var alltid full fart. Men jag saknar henne redan, detta är inte rätt, hon skulle ju åka runt på sin rosa vespa i sommar och göra Malmö osäkert. Med tanke på hur jag mår så kan jag inte ens föreställa mig hur Michelle mår, det önskar jag inte ens min värsta fiende. Men hon var så fridfull när hon låg där, älskade, älskade Christel, med massor av tända ljus och rosor omkring sig. Och nu hoppas jag verkligen att hon sitter någonstans på en strand där uppe, viftar med tårna i sanden och blickar ut över havet med en piña colada i handen. Hon är en ängel vi alla kommer att fattas, sakna och sörja. Och nu flyger hon med sina egna vingar. Jag vet att hon kommer hålla koll på oss här nere, hon kommer alltid finnas med mig och precis därför så började jag min hemkomst med att hälla upp ett glas vitt och höja glaset och skåla med henne, för att hon vann, för att hon var stark och för att hedra hennes livslust. Och jag vägrade säga hejdå, jag sa; vi ses. För det vet jag att vi gör, kanske där uppe, kanske i nästa liv, kanske kommer hon ner nu på besök? Hur som helst så kommer jag alltid bära minnet av henne med mig och vara tacksam över de år vi fick tillsammans med henne.
Du kommer alltid att fattas oss...
Tack världens bästa Mia, utan dig vore allt så mycket jobbigare, du är som alltid en klippa. Och tusen tack till alla er som hört av er och stöttat såväl mig som resten av familjen. I nöden prövas vännen heter det ju och nu vet jag verkligen....
<3
