Finbesök
Nu så börjar det kännas som att jag är back on track igen, att jag äntligen har kommit ur den där cementblandaren. Det är helt enkelt bara att blicka framåt, strukturera sin vardag en aning och satsa. Som ni kanske förstår har dom senaste dagarna vart en aning omtumlande. Mycket känslor och tankar som har snurrat runt i huvudet. Det är det fortfarande men har någonstans nått den punkten att jag har accepterat vad som hänt och att inget går att ändra på. Och med andra ord är det nu det riktiga sorgearbetet börjar, det långsiktiga och stabila i sörjandet. Men det känns åtminstonde "okej".
Jag är "okej".
Inatt kom min älskade Michaela hem till skåne och vi har lyxen här i söder att ha henne hemma en hel vecka! Ska bli så mysigt att träffa henne igen, nu var det visserligen inte så längesedan sist, men det är länge nog för att man ska längta ihjäl sig! Det är det tråkiga i att bli vuxen. Ligan splittras rent geografiskt, man kan inte bara knata över och ta en kaffe, och det har inte hänt på länge att vi har varit samlade allihop. Det är alltid nån som saknas. Och denna veckan blir det Mia. Hur som helst så lutar det åt att vi ska gå ut och ta oss en svängom för gamla goda tiders skull ikväll. Och det behöver jag, en tjejkväll, skvaller, snicksnack och vin, så som bara vi kan!
ARRIVEDERCI!!!
