Förr eller senare så drabbar livet oss alla....
Fick mig en liten tankeställare imorse, fick genom det berömda facebook veta att en barndomsvän blivit sjuk, fått cancer rättare sagt. Det är så fruktansvärt, att man går och tar för givet att man är frisk och kry, klart att jag kommer leva tills jag är 100 år??? Fick hur som helst en tankeställare, det är väl egentligen självklart, men att verkligen uppskatta livet för vad det är. Att jag är frisk och kry, att min familj mår bra och att mina vänner finns runt mig. För självaste livet är minsann inget att ta för givet, det finns så många människor som lever med alla möjliga hinder, men tar sig igenom det och har vett att uppskatta det de har. Problemet är att alla vi andra har fört oss själva bakom ljuset och intalat oss att "det händer inte mig, bara alla andra", men vilka är alla andra? Just det, du och jag.. Vi är alla andra för alla andra.. Jag menar inte att man ska springa runt och oroa sig för att man kanske har någon sorts åkomma varje dag, bara att man ska aktivt uppskatta sig själv och sin omgivning och faktiskt med jämna mellanrum känna tacksamhet och ödmjukhet inför livet och allt det innebär. Klart att förr eller senare så drabbar livet oss alla i form av något, men jag vill väl tro att det är lättare att hantera om man redan innan är tacksam över det man har?
Så idag ska jag inventera, och jag ska bara ta med allt det där underbara jag har i livet, för resten kan faktiskt kvitta. Resten är bara lyxproblem som jag kan välja att belysa annorlunda, och det tänker jag försöka med.
