I'm not broke, I'm just a broken hearted girl...
Kom att tänka på en gammal kärlek idag. Vi hade det så himlans bra tillsammans! När vi hade det bra vill säga.. För allt som oftast var jag ledsen. Malin sa nämligen något som verkligen var det förhållandet mitt i prick: "Ibland är det bara inte rätt i tiden". Och vi var verkligen ett praktexemplar på ett par som inte var rätt i tiden. Jag vet att han är en otroligt fin människa men vi var inte redo för varann. Jag var inte redo för honom. Jag var osäker, instabil och hade en otroligt låg självkänsla. Så låg att jag tog precis vilken skit som helst. Han var inte redo att vara stark nog att göra mig till en starkare person, inte redo för en seriös relation med någon som inte drog tillbaka i andra sidan repet. Så han utnyttjade det istället, precis som de flesta skulle gjort, och lämnade mig som en ännu mer sårad människa. Och det är egentligen först nu som jag insett vidden av att vara rätt i tiden med sig själv, först nu jag faktiskt kunnat acceptera, förlåta och gå vidare. Och först nu jag ställer mig frågan: älskade jag verkligen honom så innerligt, eller var det för att han var mitt allt?
Mitt i allt mitt grubblande så håller jag faktiskt på att packa mina väskor. Trodde inte det skulle bli så bökigt, vad som ska ligga var, men har man tusen påsar chips överallt som vill följa med hem så blir det aningen svårare! Och jag lovar att det inte alls såg dumt ut när jag länsade hyllan på 7/11 på chips, ooohhh nej =)
Tack för den fina kommentaren i det förra inlägget, det värmde verkligen mitt hjärta att jag uppfattas så. Så vem du nu än är så säger jag innerligt TACK!!
Ni kanske hör något från mig imorgonbitti annars hörs vi i Sverige!
ARRIVEDERCI!
