Dilemma..
Det finns en viss man i mitt liv som aldrig verkar kunna försvinna.
Hur jag än bär mig åt och hur mycket jag än försöker stänga ute honom,
så tar det aldrig mer än ett kort ögonblick innan han tränger sig på i mitt hjärta igen.
Han gör mig helt euforisk, att se honom le får mina knän att skaka och
plötsligt får jag inte fram ett ord, jag som aldrig får tunghäfta.
Jag kan alltid försöka intala mig själv att han inte påverkar mig,
men det vore inget annat än en show för galleriet.
Jag får helt enkelt inse att jag aldrig kommer bli stark nog att överge honom,
helt enkelt inse att ett liv utan honom inte finns på kartan,
helt enkelt acceptera att ett liv med honom är en total omöjlighet...
