God, give me style, give me grace, please put a smile on my face..
Jag är något av en deprimerad människa idag. Vaknade med en obehaglig tom känsla i kroppen och en idé om att man inte duger till. Har suttit apatisk och tittat in i väggen en timme och klankat ner på mig själv, och lyssnat ihjäl stackars Coldplay. Men nu har jag bestämt att det får vara bra. Jag ska gå och sola en stund, bara precis för att det får mig att känna mig bra, sen ska jag ge mig ut i solen på promenad med michaela. Är väl inne i någon slags kass svacka just nu när ingenting känns bra, kanske en vårfrustration, eller stress? Allt känns så ouppnåerligt och rörigt just nu, och jag vet ingenting. Jag bara står här i mitten och låter alla andra styra mitt liv, för just nu har jag inte så mycket till val. Eller så mycket till ork.. Kanske får man bara tycka att det är okej att känna såhär, kanske får man tycka att det känns konstigt när tårarna bara strömmar utan att man kan svara på varför. Kanske får man se det som en detox när hjärtat känns tomt, det kanske gör det för att orka bli påfyllt igen?
Hur som helst så kan inte lite frisk luft och lite sol skada iaf..
så nu går jag...
