The bitter end... Och början på något nytt!
Nu börjar det dra ihop sig och det börjar faktiskt att kännas i magen så smått. Det där pirret när man inte riktigt vet vad man har framför sig, men man vet att det kommer bli bland det roligaste man varit med om? Strosar runt här hemma och försöker packa inför veckan som kommer, GAAAHH vad ska man ha med sig!? Längtar sjukt mycket till vintern och alla longhaul flygningar som kommer, ska bli så kul att få träffa alla igen!
Ska ge mig på att sluta röka inom kort, men det kommer bli svårt. Eller.. kanske inte svårt, men jag är nervös inför det också. tänk om jag inte klarar det? Läser en bok; Äntligen icke-rökare - för kvinnor och jag måste säga att smaken av en cigarett inte längre är speciellt god. Håller tummarna för mig själv, att jag ska vara smart nog att bli av med min börda som långsamt tar livet av mig. Hur otacksam får man egentligen vara över sitt liv?'
Och när det kommer till dig..
Jag behöver en paus från dig, jag behöver hitta styrkan att få mina knän att sluta skaka så fort jag tänker på dig. Men vi ska nog klara av att vara vänner, någon gång, och jag lovar att jag aldrig mer ska göra om det stora misstaget att tro något så absurt som att du faktiskt skulle tycka om mig.
Nu ska jag ha dansshow i vardagsrummet med min dammsugare...
ARRIVEDERCI!
(Har du aldrig sett två blåbär förr, så har du det nu, haha!)
