En show för galleriet...
Vid närmare eftertanke så är det slående hur lika dom båda begreppen hat och kärlek ligger varann. Gränsen mellan dessa två är så hårfin att en balansgång är oundviklig. Jag hatar ingen men jag älskar någon. Hat är en så stark känsla, många gånger att jämföra med styrkan i att älska någon. Alltså borde man inte hata en person om inte personen ifråga betyder väldigt mycket för dig...
Emellanåt kan livet vara rörigt. Man lever det till stor del för att tilfredsställa.. Tillfredsställa ideal, människor i ens närhet, förväntningar och kanske sig själv. Hur hade man agerat om man inte hade haft något att tillfredsställa? Ibland skulle jag vilja säga upp bekantskapen med mig själv enbart för att se hur en tom kropp hade varit att ha. Kanske tråkigt och enkelt men jisses vad många jobbiga känslor man hade sluppit och så många situationer man hade löst med en klackspark. Men nu kan jag inte det. Så det kanske är dags att ändra lite på sitt liv istället? Man kanske skulle tagit bort det där "kansket" innan "sig själv" och placerat det först i frågan om vad man ska tillfredsställa? Man skulle kanske sluta leva livet som en show för galleriet och stå upp för den nakna sanningen om sig själv? Finns mycket man kanske skulle göra om man kanske hade kunnat... Men som vanligt så blir man alldeles för influerad av orden "kanske" och "om".
En sak är jag säker på iallafall. Saker som är på låtsas hör inte hemma i mitt liv längre..
Emellanåt kan livet vara rörigt. Man lever det till stor del för att tilfredsställa.. Tillfredsställa ideal, människor i ens närhet, förväntningar och kanske sig själv. Hur hade man agerat om man inte hade haft något att tillfredsställa? Ibland skulle jag vilja säga upp bekantskapen med mig själv enbart för att se hur en tom kropp hade varit att ha. Kanske tråkigt och enkelt men jisses vad många jobbiga känslor man hade sluppit och så många situationer man hade löst med en klackspark. Men nu kan jag inte det. Så det kanske är dags att ändra lite på sitt liv istället? Man kanske skulle tagit bort det där "kansket" innan "sig själv" och placerat det först i frågan om vad man ska tillfredsställa? Man skulle kanske sluta leva livet som en show för galleriet och stå upp för den nakna sanningen om sig själv? Finns mycket man kanske skulle göra om man kanske hade kunnat... Men som vanligt så blir man alldeles för influerad av orden "kanske" och "om".
En sak är jag säker på iallafall. Saker som är på låtsas hör inte hemma i mitt liv längre..
