Än har inte tiden läkt mina sår
Du trampade så hårt på mitt hjärta att du gjorde det omöjligt
för mig att någonsin våga lita på någon annan igen..
My own little wing
Jag har en alldeles speciell vän, en vän som aldrig skulle ta något för givet.
Hon finns alltid där för mig, när jag är glad, när jag är ledsen, när jag behöver prata om allt det där djupa som gör ont eller om allt det där flamsiga och tramsiga som inte har någon som helst betydelse. Hon finns vid min sida när jag ska gå igenom något som känns svårt,
hon finns vid min sida när jag dansar natten lång i extas.
Och hon finns där vid min sida när jag bara är jag.
Aldrig att jag skulle behöva försöka vara något extraordinärt i hennes närhet, det räcker att bara vara avskalad och mig själv,
i hennes närhet känner jag mig extraorinär ändå.
Vi delar så mycket minnen, så mycket känslor
som vi både kan skratta och gråta till att minnas.
Och hon är en självklar del av mitt hjärtas allra innersta kammare.
Mia...
I mitt crew är du ingen cabin attendant, du är min andrepilot.
Du hjälper mig att se till att min flight kommer säkert hem, stöttar mig i alla lägen och delar allt det fina i utsikten från mitt liv med mig. När det är turbulent är det du som finns där, kramar min hand, och får mig att förstå att allting kommer att bli bra, att jag klarar mycket mer än vad jag tror.
Och framförallt är du en stor del av det som gör den här resan så rolig och värd att minnas, med alla skratt och din blotta närvaro.
Att få ha dig som vän är en ära, du är unik och inte som någon annan..
You are my own little wing..
Surrealistiskt..
Detta händer inte mig. Detta är inte sant, inte alls på riktigt.
Sån tur har inte jag.
Kan det verkligen stämma att du faktiskt tycker om mig?
Det är ett under att du ser mig..
För det här känns helt jävla surrealistiskt.
Och om detta nu faktiskt är på riktigt så kan jag inte vara glad,
för inget varar för evigt, allting kommer till ett slut.
Jag borde kanske vara glad, fylld av lycka,
men istället har jag ett stort svart hål inombords.
Borde vara i en dröm, men detta känns mer som en mardröm.
För jag förstår inte detta, det är bara för bra.
Detta kommer ta slut och jag kommer återgå till att vara tjejen med otur.
CUZ I'M THE GIRL WITHOUT A PAIR OF LUCKYJEANS
Carve u'r name into my arm, instead of stressed I lie here charmed..
Jag mår så bra när du virvlar in i mitt liv och sätter hela
min värld i gungning, precis som du alltid gjort..
Just nu har jag så mycket att göra att jag inte vet vad som är upp och ner känns det som. Jag vet inte riktigt om jag ska trivas med det eller inte, för det känns så olika från dag till dag. Denna veckan har egentligen varit ganska meningslös, höjdpunkten va när vi såg till att pierca världensbästalillasysters navel.
Annars har det varit ganska dött, bara plugg och jobb.
Du har inte förlorat din vän, din andra hälft,
du har bara en andra hälft som behöver ändring på saker och ting.
Vi måste mötas på nya höjder och det är inte alltid så lätt,
vi måste lära oss att utvecklas tillsammans igen,
för någonstans på vägen så kändes det
som att vi tappade bort varann en aning.
min värld i gungning, precis som du alltid gjort..
Just nu har jag så mycket att göra att jag inte vet vad som är upp och ner känns det som. Jag vet inte riktigt om jag ska trivas med det eller inte, för det känns så olika från dag till dag. Denna veckan har egentligen varit ganska meningslös, höjdpunkten va när vi såg till att pierca världensbästalillasysters navel.
Annars har det varit ganska dött, bara plugg och jobb.
Du har inte förlorat din vän, din andra hälft,
du har bara en andra hälft som behöver ändring på saker och ting.
Vi måste mötas på nya höjder och det är inte alltid så lätt,
vi måste lära oss att utvecklas tillsammans igen,
för någonstans på vägen så kändes det
som att vi tappade bort varann en aning.
Roadtrip
Då drar vi till Oslo då! Om någon timme packar jag, syrran och mammsen in oss i bilen och siktar mot Norge. Ska upp och hälsa på tjocka släkten, framför allt min sjuka mormor och njuta av att komma bort ett tag, det känns behövligt för oss alla tre just nu faktiskt. Även om det inte blir så långt bort så blir det en break iaf.
För övrigt är jag nog världens bästa syster :D
Har varit så snäll och tvättat konstant i två dagar, men dock inte min tvätt utan övriga familjens! Och på toppen av allt har snorisarna mage att sitta bredvid tvättmaskinen och titta på medan jag tar in och tar ut DERAS tvätt, haha! Men vad gör man inte för sina favoriter..
Sååå.... Over and out för mig nu då, back on friday!
(och hörredu Mia, liiiite bättre har jag blivit på att blogga iaf!)
Idé?
Hade det inte bara varit så mycket lättare för dig
om du bad mig försvinna ur ditt liv?
om du bad mig försvinna ur ditt liv?
Shoe me!
Sjuk och jävlig som en liten snorig 5 åring.. Det suger verkligen! Och allt är Mias fel, ska aldrig mer sova i närheten av henne :P Sitter nu hemma hos mammsen och väntar på att köra världensbästasyster och hennes vänner till Ekebo. Dom tiderna minns man med ett leende :D Har förövrigt tröstshoppat 2 par skor idag bara för att det är så synd om mig! Ett par beige vinterstövlar i skinn med ull i (megagossiga) och ett par klassiska svarta pumps (japp, ännu ett par) och allt kändes genast mycket bättre =) Tänk vad lite prylar kan göra med en, haha!
Imorgon så blir det ner till Eslöv, eller tja, Marieholm rättare sagt, för lite god lunch hos kära Farmor & Farfar. Dom e nog bästa farföräldrarna man kan ha! Och dom små grisarna lär va snorbruna, är precis hemkomna från en månad på Gran Canaria. VILL OXÅ!!!
Usch nä, dags att röra på sig nu, annars vet jag en som ligger styckad i nåt dike för att hon är sen :P
Imorgon så blir det ner till Eslöv, eller tja, Marieholm rättare sagt, för lite god lunch hos kära Farmor & Farfar. Dom e nog bästa farföräldrarna man kan ha! Och dom små grisarna lär va snorbruna, är precis hemkomna från en månad på Gran Canaria. VILL OXÅ!!!
Usch nä, dags att röra på sig nu, annars vet jag en som ligger styckad i nåt dike för att hon är sen :P
Time (she wants revenge)
Mina dagar flyter ihop, jag håller lixom inte räkningen längre. Känns som att det är fredag idag och en evighet sedan det va lördag sist och precis som att allting tar så mycket längre tid. Nästan som om det plötsligt bara sådär blev fler timmar på varje dygn, som för att jävlas med mig. Känns som att jag har varit otroligt instabil och fylld med ångest den senaste veckan.
eller är det bara den senaste dagen?
Broken feelings of dreams out of sight..
Dagar som idag är såna dagar då man mest känner för att skjuta sig själv i foten. Jag kan verkligen inte förstå vissa människor i min närhet, hur dom beter sig och varför saker och ting blir som dom blir. Ibland kan man nästan undra om dessa människor bara väntat på att jag ska ge dom en ursäkt för att dra sig undan. Kanske är jag en rastlös själ som vill ha svar nu, nu, nu, kanske kan jag uppfattas som jobbig och helt styrd av mina känslor men sorry dude - that's me.. Som det sjungs i Gabriellas sång - JAG VILL LEVA LYCKLIG FÖR ATT JAG ÄR JAG. Inte för någon jag kanske borde vara. Jag kanske kan vara väldigt rakt på ibland, kanske gå händelserna lite i förväg och kanske göra större grej av saker än vad andra kan tycka att dessa ting bör vara. Jag önskar bara att jag någon gång skulle få uppleva att någon av dessa förvirrande människor kunde vara ärliga och raka mot mig, ringa upp mig eller konfrontera mig på annat sätt, och berätta den nakna sanningen för mig. Kanske ge mig en förklaring, en anledning, kanske bara be mig dra åt helvete. Det hade räckt. Då hade jag iallafall vetat och det är allt jag vill.
Nu, nu, nu och helst igår..
Nu, nu, nu och helst igår..
Let me know when you're lonely babe..
Usch vilket väder det är ute! Trodde våren va på väg, men icke...
Malin har äntligen varit hemma och tyvärr åkt tillbaka igen. Va så härligt att se henne igen, saker och ting är lixom inte riktigt som dom ska när hon är så långt bort! Blev fullspäckat schema hela veckan och en helt otroligt bra utgång! Alla (förutom mia, haha) va på topp och det blev dans natten lång på tivoli =)
Har lovat köra syster till ekebo idag, har ingen lust att köra i detta vädret :S
Men jag har iaf världens bästa lillasyster, hon är helt makalöst bra! Hon gör mig glad :D
I turn the other way, I'll never turn you down, you turn me on...
Don't speak out every meaning!
I dont belong to you, you don't belong to me, so don't hold on too tightly...
The girl you see, standing in front of you is pulling trough,
cuz she belives in setting you free...
What if we never had the chance 2 be together?
Vissa dagar är man mer tacksam än andra...
Hittade ännu ett gammalt foto, kan det ha varit från 1an kanske?
Tänk om vi haft en blekaste aning om vad livet skulle bli bara ett par år framåt!
Girl in between
..I'm livin' my life caught in a world played by the stupid rules of men..
Dolce vita
Då va det 2008! Hade ett helt toppen nyår, massa fest och trevliga familjen W =)
Det enda tråkiga va tågresan hem kl 07.40 2/1 :S
Detta året skippade jag nyårslöftena.. eller, tjaaa, nästan iaf.. lovade bara att jag ska bli bättre på att ta fram kameran än vad jag är nu och det tror jag nog att jag ska klara av att hålla=) tänk vad en liten dag på ett år gör mycket med folk. alla förväntningar, man planerar ihjäl sig, köper tonvis med raketer för hutlösa pengar, lovar saker man aldrig håller ändå och blir full uppe på allt detta. och ändå så blir det så underbart! fyrverkerierna på frölunda torg va helt underbara, man blir juh som ett litet barn när det glittrar i mörkret i alla världens färger (skumpan bidrar juh visserligen med lite extra glitter ;P). och det känns som att det aaaaaaaldrig ska ta slut.. och för ett ögonblick så fylls man av ren och skär lycka av att bara finnas till, att få stå där med någon och dela dessa tysta minuter fyllda av beundran över ljusshowen som breder ut sig över himlen och veta att det kommande året kommer bli det bästa någonsin. Nyår är så behövligt, att få stanna upp i vardagen och glädjas, att få den här ena dagen på året då hela du fylls av hopp. Klockslaget då du tänker att du ska bli en bättre människa, leva ett bättre liv - klockslaget då det är tillåtet att börja på ny kula..
Så det är vad jag ska göra nu, precis som förra året, ta ett djupt andetag och börja om...
Freakshow
Jahapp.. Va man här igen då =) Nyår, 2008 denna gång. Paniken alla har över var när och hur det ska firas. Vilken klänning? vilka skor? tänk om? och kanske?
Ska väl inte påstå att man e bättre själv heller. Livet är en f'cking freakshow i december. Skulle från början ha ett mysigt nyår med pappsen i malmö och plötsligt sitter man här med biljetter till göteborg!
julen va som vanligt kaotisk, stressad, sistaminuten och alldeles perfekt! tror jag prickade av varenda pryl på hela långa önskelistan, och kvällen höll en hög mysfaktor tillsammans med familjen. mellandagsrean har jag helt sollat bort i år, orka spela rugby i gallerian och slåss om tröjor med bittra tanter.... nää, tror inte det=)
året som gått har verkligen vart knas. man blir mer och mer medveten om att man faktiskt är sk vuxen. flyttat hemifrån, haft sitt första heltidsjobb och förstått att livet verkligen inte alltid är en dans på rosor. gamla vänner som flyttar, nya vänner att bry sig om, och nu står vi alla här och tittar på legget.. shit, 20 år... det e fan inte mer än en flugskit i rymden, knappt torra bakom öronen, but still - VUXNA! för första gången känner jag att jag har en otroligt stark dubbelmoral i mitt tänkande. man kan inte vänta på att bli äldre, flytta ihop, skaffa karriär, familj, vara färdigpluggad, och ojojoj vad mycket mer man kan göra när man är 25-30 (eller inte). men samtidigt så önskar jag bara att jag kunde vrida tillbaka tiden några år, bara få lov att vara ett ansvarslöst litet barn igen. inte behöva tänka på räkningar och lägenheter, löner och framtidsplaner och att fortfarande kunna undra, utan minsta uns panik, över vad jag ska bli när jag blir stor. inte bry sig om fläcken på tröjan, det där grejar juh mamma ändå, eller sucka över att konsum runt hörnet är tre gånger så dyrt så maxi. kanske är det för att man just nu är i en sorts mellanstadie? på leget är jag 20 år och vuxen, men jag är fortfarande inte gammal nog att ha livserfarenhet som duger åt stora beslut. jag är för gammal för att bo hemma och vara ok med det, men det är först nu jag är gammal nog att förstå njutningen av att ha allt på silverfat och längta tillbaka till livets stoooooora problem i 7e klass. kanske blir man aldrig vuxen på riktigT ändå? kanske man alltid kommer söka efter tryggheten i att ha någon som fångar en när man faller? plötsligt blir man fylld av beundran över dom som klarar av det som man själv fruktar. ensamstående mammor med fyra barn och en ointresserad pappa, par som fått barn med handikapp och fortfarande har vett nog att se det som ett privilegium, skilsmässor, olyckor och allt annat som kan hända en. livets gång i sig självt är skrämmande nog som det är, att det såsmåningom är jag som ska hålla ihop en familj och vara stor och stark, rida ut familjekriser och känna hjärtesorgen när mina föräldrar går bort. för att inte tala om att bli gammal.. att vakna en morgon och inse att man måste acceptera det faktum att man levt majoriteten av sin livslängd och inte kan göra något ogjort. jag hoppas att jag när den dagen kommer är stolt och nöjd, och kan se tillbaka på mitt liv som det mest lyckade jag gjort. men jag antar att det bara är att bita ihop och ta varje dag som den kommer och inte oroa sig för morgondagen, och helt enkelt göra det bästa av nuet kort och gott
- Carpe diem..
Man får väl avsluta den här sorgliga smörjan med ett stort
GOTT NYTT ÅR
till er som läser det.
Året som kommer blir stort, jag känner det ända in i märgen. det kommer bli häftigaste 2008 någonsin och fyllt av roliga minnen att tänka tillbaka på. Jag har ju mina vänner, nya som gamla, och ingenting kan bli bättre än så! för hur skraj man än kan vara för det som kommer, hur liten och ynklig jag än känner mig, och hur kaotiskt det än kan bli så har jag mina tjejer. Vi på lyckliga gatan som fångar den som faller...
...PRECIS SOM VI ALLTID HAR GJORT...
Ska väl inte påstå att man e bättre själv heller. Livet är en f'cking freakshow i december. Skulle från början ha ett mysigt nyår med pappsen i malmö och plötsligt sitter man här med biljetter till göteborg!
julen va som vanligt kaotisk, stressad, sistaminuten och alldeles perfekt! tror jag prickade av varenda pryl på hela långa önskelistan, och kvällen höll en hög mysfaktor tillsammans med familjen. mellandagsrean har jag helt sollat bort i år, orka spela rugby i gallerian och slåss om tröjor med bittra tanter.... nää, tror inte det=)
året som gått har verkligen vart knas. man blir mer och mer medveten om att man faktiskt är sk vuxen. flyttat hemifrån, haft sitt första heltidsjobb och förstått att livet verkligen inte alltid är en dans på rosor. gamla vänner som flyttar, nya vänner att bry sig om, och nu står vi alla här och tittar på legget.. shit, 20 år... det e fan inte mer än en flugskit i rymden, knappt torra bakom öronen, but still - VUXNA! för första gången känner jag att jag har en otroligt stark dubbelmoral i mitt tänkande. man kan inte vänta på att bli äldre, flytta ihop, skaffa karriär, familj, vara färdigpluggad, och ojojoj vad mycket mer man kan göra när man är 25-30 (eller inte). men samtidigt så önskar jag bara att jag kunde vrida tillbaka tiden några år, bara få lov att vara ett ansvarslöst litet barn igen. inte behöva tänka på räkningar och lägenheter, löner och framtidsplaner och att fortfarande kunna undra, utan minsta uns panik, över vad jag ska bli när jag blir stor. inte bry sig om fläcken på tröjan, det där grejar juh mamma ändå, eller sucka över att konsum runt hörnet är tre gånger så dyrt så maxi. kanske är det för att man just nu är i en sorts mellanstadie? på leget är jag 20 år och vuxen, men jag är fortfarande inte gammal nog att ha livserfarenhet som duger åt stora beslut. jag är för gammal för att bo hemma och vara ok med det, men det är först nu jag är gammal nog att förstå njutningen av att ha allt på silverfat och längta tillbaka till livets stoooooora problem i 7e klass. kanske blir man aldrig vuxen på riktigT ändå? kanske man alltid kommer söka efter tryggheten i att ha någon som fångar en när man faller? plötsligt blir man fylld av beundran över dom som klarar av det som man själv fruktar. ensamstående mammor med fyra barn och en ointresserad pappa, par som fått barn med handikapp och fortfarande har vett nog att se det som ett privilegium, skilsmässor, olyckor och allt annat som kan hända en. livets gång i sig självt är skrämmande nog som det är, att det såsmåningom är jag som ska hålla ihop en familj och vara stor och stark, rida ut familjekriser och känna hjärtesorgen när mina föräldrar går bort. för att inte tala om att bli gammal.. att vakna en morgon och inse att man måste acceptera det faktum att man levt majoriteten av sin livslängd och inte kan göra något ogjort. jag hoppas att jag när den dagen kommer är stolt och nöjd, och kan se tillbaka på mitt liv som det mest lyckade jag gjort. men jag antar att det bara är att bita ihop och ta varje dag som den kommer och inte oroa sig för morgondagen, och helt enkelt göra det bästa av nuet kort och gott
- Carpe diem..
Man får väl avsluta den här sorgliga smörjan med ett stort
GOTT NYTT ÅR
till er som läser det.
Året som kommer blir stort, jag känner det ända in i märgen. det kommer bli häftigaste 2008 någonsin och fyllt av roliga minnen att tänka tillbaka på. Jag har ju mina vänner, nya som gamla, och ingenting kan bli bättre än så! för hur skraj man än kan vara för det som kommer, hur liten och ynklig jag än känner mig, och hur kaotiskt det än kan bli så har jag mina tjejer. Vi på lyckliga gatan som fångar den som faller...
...PRECIS SOM VI ALLTID HAR GJORT...
VÄNNER
VÄNNER ÄR DE ÄNGLAR SOM LYFTER UPP
OSS NÄR VÅRA VINGAR HAR PROBLEM...
