Det är en märklig känsla i magen här i Marocko. Nope.. Ingen magsjuka :) Men en efter en åker hem och säsongen här håller på att avvecklas. I Tisdags åkte Janvi hem och idag är det Louise. Om en vecka är det först João och sen jag. Jag är sist, sen är det slut på det roliga här. Det känns jättemärkligt att vara här helt plötsligt, för mentalt så har jag redan satt mig på flyget hem. Mentalt så planerar jag hur veckan hemma ska se ut, vad jag behöver packa om för nästa resa och hur jag ska hinna med allt hemma emellan. Så min kropp är här, men huvudet är någonstans mitt emellan. Jag kan inte förstå hur denna trippen kan ha gått så fort, det känns som att det inte var längesen jag kom. Men det var ju faktiskt 2.5 månad sen. Men som med allt annat så måste allt komma till ett slut. Hur som helst så kommer jag ta med mig så mycket minnen här ifrån när jag slår ihop väskan och allihopa kommer att få mig att le, minst en gång var. Det kommer att vara så värt det.
A smooth scene never made a skilled sailor.
Idag saknar jag min lillasyster jätte, jättemycket. Coldplay har gått på högsta volym hela morgonen och jag har sån där kramabstinens. Jag saknar det där tramset som är sådär tramsigt som det bara kan bli när det är vi två och ingen annan runt omkring, när vi skrattar så vi kiknar, gråter och får ont i magen. Min andra halva, min lilla skrutt.
Klockan ringde tidigt imorse, klockan 6.15 redan, för att hoppa i våtdräkten och ge sig ut i vattnet. Det var bara jag och Louise och byn var alldeles stilla. Hur mysigt som helst. Idag var debuten på pointbreak för mig och jag är så himla nöjd med att jag vågade paddla ut där, utan någon instruktör eller João som var med och kunde fiska upp mig. För andra kanske det är en skitsak, men för mig var det verkligen ett stort steg, dels för att det var lite annorlunda (och mer) paddling än vad jag är van vid, dels för att det är djupare än vad jag brukar sitta (och våga) och dessutom större vågor än vad jag brukar surfa. Det ska dock sägas att jag inte tog en enda våg, jag paddlade inte ens på någon, men jag är mer än nöjd med att jag paddlade ut i lineupen och satt där, även om jag bara tittade. Och nästa gång kanske jag tar en våg. Men för nu räcker detta bra, jag vågade, och det är det som räknas..
The reason.
It is the reason I go to bed before it's fully dark and wake up every morning before dawn. It is why the prevailing winds are my preferred topic of conversation and a wetsuit, my most consistent fashion statement. It is the one thing I have that I don't actually own because it owns me. It is the next wave. And it is mine.
Ready for the ovolution.
Äntligen börjar det ta sig! Efter lite bollande så är det finally dags för mig att börja gå ner i storlek och beställa mig en ny bräda. Är helt sjukt taggad och det känns faktiskt lite extra bra att veta att det inte bara blir vilken bräda som helst, utan en som är handshapead efter mig och mina mått, mina skills (eller inteskills) och mina mål med surfet. Som det ser ut nu så lutar det åt den här, en 6"4 Ovolution från Mica surfboards i Portugal. Måste erkänna att man får lite hybris när man sitter och tittar på alla möjligheter, hur jag vill ha den pigmenterad och målad. Funderar på att bara ta den helt blank och låta någon gå lös med lite Poscafärg för att få den där extra personliga touchen. Någon som är sugen och är duktig på att måla?
Sen finns det ett "äntligen" till på listan idag. VÄRME! Äntligen har värmen nått Marocko, och det är inte längre sådär småkyligt på morgnarna, Visserligen lagom tills det är dags för oss att börja packa ihop och bege oss mot andra ställen, men bättre sent än aldrig! Det är strålande solsken och hur härligt väder som helst :)
Jag börjar faktiskt få ganska rejält med hemlängtan nu, känner att det ska bli riktigt skönt att få komma hem några dagar och göra vanliga saker, äta vanlig mat och kura upp sig i soffan och se på TV för att vädret är skit. Det låter kanske helknäppt, men det känns jätteskönt att känna så, för då kan jag vara lugn med att det här inte kommer eskalera till att jag blir så rotlös att jag aldrig kommer hem. Jag vet vart jag hör hemma och trivs där, jag har bara lite annat jag ska greja först..
Blod, svett och tårar.
Idag har verkligen varit en helknasig dag.. Till att börja med så vaknade jag med en superkonstig känsla i magen, efter att ha drömt att mitt hjärta hade tröttnat på mig och inte alls var så lycklig över att jag kom hem och hälsade på. OCH att jag fick tillbaka fel jeans efter att ha lämnat mina favvisar på tvätt. Med andra ord, helt fel sida sängen. Efter en surfsession som bara innebar frustration så satte jag mig och bröt ihop i tårar på stranden i famnen på min fina chef Louise, och grät hejdlöst över mer eller mindre allt och ingenting. Med det sammanbrottet så hade vi allihop turats om att gråta litegrann idag. Alla förutom João, men han gråter väl snart han med för att han bor med oss :) Och den enda som faktiskt hade en synlig ursäkt för att gråta en skvätt idag var stackars Katrine som fick brädan på näsan och blödde näsblod så det stog härliga till. Antar att man måste få ha såna här dagar ibland, vi lever ett väldigt speciellt liv här. Även om vi är sanslöst lyckliga och har det galet bra, så blir man också ganska känslig emellanåt. Och då kommer tårarna lurpassandes över en utan att man för en sekund kunde ana att man behövde gråta av sig. Jag som aldrig gråter sådär till vardags annars. Hur som helst så fick vi avslutat dagen med en tjejsession, vi tre tjejer, här nere på Panorama beach, och plötsligt kändes allting mycket bättre igen. Imorgon tar vi andra sidan sängen istället!
Karnevalstämning
Igår var det fest på Lapoints takterass! Det blir alltid en helt magisk stämning när tonerna av Buraka Som Sistema går igång i högtalarna och João går lös på bongotrumman. Karnevalstämningen uppmanar till en öl till här och där och en shot extra som man egentligen inte tänkt att ta. Och sen mynnar bongotrummorna ut i ett febrilt gallopperande till Gangnam style innan festen hoppar in i taxin och dansar vidare på uteställena i Agadir. För mig tog det slut mellan Gangnam style och taxin, då tentaplugget går först denna helgen, men innan dess hade jag hunnit dansa mig svettig. Helt klart en bra kväll! Med en bakfull Janvi så har det varit en desto lugnare Lördag, med drivor av mat och chill. Som en slap in the face slog det oss att hon bara har 2.5 veckor kvar i Taghazout, vilket i sin tur betyder att jag räknar ner på 4. Helt sjukt vad tiden går fort. När jag åker så har jag varit här i 10 veckor, och snart är jag i Ericeira. Och innan jag vet ordet av så sätter jag mina fötter i sanden på Bali efter lite snabb svensk sommar. Goodtimes!
I goda vänners sällskap
Idag känner jag mig sådär kass och menlös, trött och hängig och allmänt sunkig. En riktig skitdag med andra ord. Regnet vräker ner och jag har fått absolut ingenting av allt det där viktiga jag skulle göra gjort, eftersom att jag spontansomnade utan alarm och sov i 2.5 timmar istället. Slutsatsen från det är att det absolut inte är förenligt att läsa in sig på tentaunderlag under ett täcke när allt annat är kallt och ruggigt. Det är bara att hälla upp en kanna kaffe och ge sig själv en slap in the face. Kanske sträcka sig till en filt, sittande. Anyways, nu ska jag ta mitt skithumör i kragen och göra det här till en asbra kväll istället. En sån som igår, då vi vräkte i oss mat i oförskämda mängder, i gott sällskap på l'Auberge nere vid havet. Fast minus maten och minus l'Auberge, men fortfarande med det goda sällskapet. Gör om, gör rätt!
Even on a bad day..
Stormen till ära så kom vi på den briljanta idén att vi tjejer borde unna oss lyxen att splurga oss rejält på ett utav de lyxigare spa-ställena inne i Agadir igår. Vi packade in oss allihop i minibussen på inrådan av hotellägaren men väl framme på stället så möttes vi av ett stort frågetecken och ett statement om att det minsann bara var för gamla människor på Måndagar, så det var bara att fint vända på klacken igen och sätta kurs mot marinan. Lite rosévin och god mat senare så var vi ganska nöjda ändå. Idag däremot gjorde vi ett nytt, inbokat, försök, och herregud så bra vi har haft det! 4 timmar av jacuzzi, ångbastu, hammam och annat mys och en riktigt smarrig lunch på det. Himmelrike. Och för det betalade jag endast 150 ynkliga kronor. Helt klart värt det! Marocko har sina fördelar. Efter en himmelsk dag så tänkte jag avsluta med en himmelsk middag på det, så ikväll blir det hommus, tapenad, bröd och kikärtsbiffar på mysiga golvpuffar på restaurang l'Auberge. Skitväder i Marocko kan alltså bara bli kungligt!
Att tjejer bara orkar..
Killar, håll för ögonen, nu är det ett tjejinlägg på gång... Jo, såhär är det. Just nu skulle jag behöva en stor hög med kramar. Verkligen en skitstor hög med hårda, goa, kramar. Det här med tjejvecka är en helt ny rutin för mig (eller i allafall en rutin jag inte haft på 10 år av helt ointressanta skäl) och jag har inte alls lärt mig hantera det här med PMS ännu. För det måste vara det jag har åkt på ett släng av. I två-tre dagar har jag gått omkring och vart lite småhängig, och framför allt superkänslig utan att förstå varför. Jag lipar för precis ingenting och är världens blödigaste helt plötsligt. Och så känner jag mig sådär oälskad och bortglömd, så klart helt utan anledning. Hur tusan orkar tjejer med sånt här? Tjejvecka suger, redan innan den har börjat, jag vill reklamera...
This is where you'll find me.
Where sun is shining, waves are dancing, food is delicious and people are awesome.
Problem i paradiset
If you think you're a poor person, start counting the things you have in life that money can't buy.
Det är verkligen enkelt att leva på ett sånt här ställe som jag är på. Största problemen ligger i hurvida jag ska surfa eller inte, om jag ska dricka en jordgubbsshake eller en på banan. Dock har vi faktiskt för en gångs skull lite riktig huvudbry inför nästa vecka. Prognoserna lovar riktigt skitväder som ställer till det rejält på ett sånt här ställe. Det är inte som när det regnar hemma, utan tänk er som om det regnade i Spanien, fast för 60 år sen? Vägnät som havererar, tak som läcker in, toaletter som slutar fungera och hav som blir så förorenat att det är skadligt att bada i... Men mest av allt - INGET SURF! Och därmed inget att göra här i byn. Förhoppningsvis så har chartsen fel och vädret drar dit pepparn växer, men för en gångs skull så måste vi klura ut några aktiviteter som inte är relaterade till varken sol eller vatten. Bio? Nope... allt är dubbat på franska.. Shopping? Nope, finns inga shoppingcenter i stan och souken kommer antagligen regna bort... Så vad gör man? Det som dom faktiskt är bäst på här, man splurgar sig själv med hammam (turkiskt bad med skrubb) och massager i högvis. Det blir spavecka, och dagar med oändliga mängder mat och godis och en rejäl laddning dvdfilmer. Så vi ska nog överleva den här stormen också, vi har ju det så sjukt mysigt ändå på Lapoint, så vem tusan behöver sol!?
We've got sunshine on a cloudy day
In a pretty place, with pretty friends having a pretty damn good Wednesday after all.
Jag är den där tjejen..
Jag har blivit den där tjejen. Japp, precis.... den där tjejen. Som inte har plockat ögonbrynen på över en månad. Den där tjejen som inte har haft en BH på sig på lika länge, utan har flyttat in i sin träningstop. Den där tjejen som har glömt hur tusan man kletade på sig mascara för att det var hur många veckor sen som helst sen sist och som känner sig sådär vansinnigt obekväm ens med tanken på läppglans. Den där tjejen som får skriva in i kalendern att det är dags att tvätta ur saltvattnet ur håret och som inte har lackat naglarna sen flyget satte hjulen i backen i Marocko. Men god damn it vad den där tjejen är lycklig... Det är så j*vla värt det.
Next up - Portugal!
Livet rullar på i sin egna lilla bubbla och jag är på något sätt helt avskärmad från verkligheten. Jag har det bara bra. Klart jag saknar min kärlek så det gör ont ibland, och min lilla syster. Men annars är nog det mesta så gott som perfekt. Jag är nu klar för sommarsäsong med Lapoint i Ericeira, så när jag har gjort min snabba touchdown hemma i kalla Sverige så är det där ni hittar mig. Ska bli superkul, jag blev verkligen helt förälskad i stan när jag var där förra sommaren och jag ser verkligen fram emot att bo där! Tankarna går mycket just nu kring vart det ska bära av resten av detta året. Portugal är visserligen nästa stop, men det finns ju mer jag vill hinna med innan jag landar hemma. Det hade varit härligt med lite chill och bikinisurf någonstans, så tankarna ligger på Bali vs Costa Rica. Om någon har tips och tycke så är ni mer än välkomna att dela med er! Men jag måste ju ändå erkänna att det känns ganska okej att mina största problem är så pass angenäma.. :)
Tiden går fort när man har roligt!
Ännu en hektisk vecka i Taghazout, med galet härliga människor och högvis med kul! Tyvärr så åkte Karro ifrån oss (vars tjänst är anledningen till att jag är här), vilket varit riktigt trist (även om hon lämnade en uuuurfin teckning på kontoret), men istället så kom Janvi's pappa på besök. Surfet har dessvärre vart alldeles, alldeles för stort i veckan som gått. 10 fot stort swell känns inte helt som min kopp te, men i ärlighetens namn så vet jag inte vad jag har gjort istället heller? Spenderade en eftermiddag på souken inne i Agadir och en annan eftermiddag på Paradise Valley, men annars vet jag inte riktigt vart den här veckan har tagit vägen.. Dagarna flyter verkligen ihop här borta och en vecka känns som tre dagar. Halva tiden här i Marocko har redan gått och det är bara en dryg månad tills jag lämnar Taghazout och drar vidare. Vad hände?